Kerstin Malm är lärare på vår distanskurs ”Hundfilosof – Hund i en hållbar värld”
Kerstin Malm har från starten i livet alltid vetat att hon varit intresserad av djur och deras beteende. Både hos människor liksom hos andra djur, särskilt hundar. ”Häromdagen hittad jag en text från när jag var barn, då hade jag skrivit att jag allra helst ville ha en schäfer eller en apa! Vad jag nu skulle med en apa till, men det måste fascinerat mig på något sätt.”
När hon skulle börja högre studier var det veterinärlinjen som gällde men det upptäckte hon snabbt att det inte var det hon ville. ” Jag hade svårt att hitta hur jag bäst kan arbeta med mitt ”kall”. Jag trodde länge att det var att utbilda mig inom djurområdet, men kände hela tiden att något drog åt psykologi och hur vi människor fungerar. Nu har jag nog mer hittat fram till det jag upplever som det viktiga för mig att verka inom. ”
Kerstin började att studera biologi för att sedan fortsätta med etologi, läran om djurs beteende.
”Parallellt med de akademiska studierna utbildade jag mig också till hundpsykolog för Anders Hallgren. Men ju mer jag läste desto mer lutade jag mot att hundens beteende ofta egentligen handlar om människans beteende. Vilket gjorde att jag ställde mig själv frågan:
’Vad är det som drar oss människor till just hundar och vilka mänskliga behov är det som drar oss till dem?’
Den här frågeställningen blev lite udda i hundvärlden. När jag har kurser brukar deltagarna undra: ’Vad säger hunden?’. Men jag vill vända på det och fråga människan: ’varför har du som individ skaffat en hund och varför beter du dig som du gör mot den?’ Människan har massor med metoder och sätt att ändra hunden och dennes beteenden, varför vill vi det? Hundfilosofins önskan är att vi accepterar hunden som hunden är. När vi gör det mår hunden bättre, vår samvaro blir harmoniskare och problemen blir färre.”
Men vad är då Hundfilosofi?
”Det är både att lära om hunden och människans relation på nya sätt och att tillsammans med andra reflektera över alla de myter och ”sanningar” som hundvärlden vilar på. Jag tar in andra vetenskaper på kursen än dem som används traditionellt men också mycket annat material och övningar.” förklarar Kerstin.
Kerstin själv har länge omgett sig med hundar, men inte så många åt gången berättar hon. ”Som jag berättade innan så ville jag som barn ha en schäfer eller en apa.” Säger hon och skrattar. ”Sen fick jag fick en hund när jag fyllde 14, en Beagle. Han hette Jackie. Han blev väldigt gammal, nästan 18 år. När han sen gick bort fick jag barn och under några år när flickorna var små var vi utan hund. Sen efter 8 år kom Tickan, en Collie. Och efter ett tag gjorde Siri, en omplaceringshund henne sällskap. När Siri flyttade hem till oss kunde Tickan först inte acceptera henne i vårt hem, vi fick ha dem på varsin sida av ett kompostgaller. Siri hade inte haft särskilt bra relationer till vare sig människor eller andra hundar tidigare, så när de två sen blev vänner var de oskiljaktiga. Siri fick en vän i Tickan som hon aldrig haft innan. Tickan dog av ålder, vilket ledde till en sorglig historia som jag funderat mycket över och som handlar om att hundar kan uppleva svår sorg. När Tickan dog blev Siri svårt sjuk och ingen veterinär kunde säga vad det var. Till slut fick vi tyvärr avliva henne. Jag kände själv så starkt att det var sorgen efter Tickan som gjorde henne sjuk. Hennes livsglädje försvann när Tickan dog. Efter det kände jag att jag inte ville ha en hund som avlats fram för att köpas av människor, utan då tog vi hand om Holly som var en omplaceringshund från Irland. Eftersom det är hundar som snabbt behöver ett hem, annars är risken stor att de avlivas.”
Hur har relationen mellan människa och hund förändrats under de senaste 100 åren?
Kerstin berättar att man inte behöver gå längre tillbaka än 1950-talet för att se en annan relation till hunden. Då skaffade man ofta en hund för man hade något konkret praktiskt behov av den. Som att valla, vakta eller jaga. Men någonstans på vägen så blev det en förändring där fler och fler inte skaffade hundar för att man behövde dem till något praktiskt, utan mer av sociala och sällskapliga skäl.
Men vad säger Hundfilosofin om arbetande hundar? Är det ok att vi har hundar till det?
”Arbetande hundar, det är sådant vi diskuterar på kursen. Vi pratar om jakthundar och vallhundar och andra som jobbar för oss. Men idag finns en ny jättestor grupp arbetshundar som ökar och det är sociala tjänstehundar inom skola, vård och omsorg. Dit räknas de som jobbar ihop med en hundförare gentemot en tredje part, medan civila tjänstehundar är de som lever med en person som behöver hjälpen själv. Det finns inget klart rätt eller fel utan hela Hundfilosofin bygger på att diskutera dessa frågor utan att döma eller kategorisera. ”
Men det är inte bara relationen mellan människan och hunden som står i centrum på Kerstins kurs. ”Det kan vara relationen till andra husdjur såsom hästar och katter, alla som vi försöker kuva genom träning eller förändra i sitt beteende är också något vi behöver titta på och reflektera kring. Vi människor har en förmåga att sätta oss i mitten som det viktigaste i världen. Vi utnyttjar djur, natur och allt i den för vårt eget nöjes skull. Det är själva kärnpunkten i klimatkrisen. Om vi inte kan ändra på synen att vi är viktigare än allt annat så kommer vi inte att överleva, för en art kan inte leva på och gå före alla andra. Då klarar sig jorden bättre utan oss.”
Själva räddningen på klimatkrisen kan alltså vara hunden?
”Ja eftersom vi lever så nära hunden så är det första steget att upptäcka, att vi bör och kan leva annorlunda, att hunden jag lever med ska få ut mer av livet än att bara vara en tillgång för mig. Vilket leder till andra tankar och processer som är bättre för djur, natur och klimat. ”
Deltagarna på kursen blir reflekterande och eftersom Hundfilosofin inte har enkla och svart/vita svar på saker och ting så finns det mycket att fundera på. ”Flera som gått kursen har t ex också börjat tillämpa ett ifrågasättande på hur deras egna barn behandlas i skolan, det startar stora processer i oss så tankarna finns ju med en dygnet runt. ” avslutar Kerstin.
